Höstvind i ”Länning”
Det susar en höstlig vind
kring lutande bodar i hemstrandens länning,
det susar en höstlig vind,
så fuktig och kall är dess känning.
Bland rifna maskor i fiskarens nät,
skall jag söka och finna dess fjät.
Det drar en flock inåt land,
-det är en flock utaf svärta och ejder-
sin färd emot buktig strand,
öfver höstkallt vatten den leder.
Så far med flyende fågelflock
min tanke med höstvinden ock…
Men, tänkte min tanke dock,
den glammande ungdomsskara,
-likt flyende fågelflock-
hvi flydde du strandstigen ock,
när stormmoln för höstvindar fara.
När sommarn ej mer
med värme såg ner,
hvarför skrämde då nordstormen er?
Men känns det så kallt i mitt bröst
i mitt sinnes upprörda bränning,
så kallt i den kyliga höst-
i min stormiga Hammarstrands länning
vill jag lyssna till höstvindens sorgsång ändå
medan vågorna komma och gå.