Botanisten

Gustaf Larssons intresse för botanik var enligt honom själv hans farmors förtjänst. Hon hade en kryddgård med många olika växter i dit Gustaf fick följa med som liten pojke.

Gustaf, hans far och bror bodde en tid i Stockholm. På ett antikvariat i huvudstaden fick han tag i växtförteckningen till Karl Johanssons avhandling från 1897 om de gotländska växterna. Boken blev en trotjänare under hans cykelturer runt på Gotland där han samlade växter.

Om sitt samlande har han berättat följande: ”Det var tack vare att jag fick tag i Johanssons flora där uppe på antikvariatet i Stockholm, som jag fick en sådan vurm för växter. Den floran är nog den bok, som har gett mig mest glädje i livet”. Gustaf använde veckans lediga dag, söndagen, till att bland annat samla växter. Han cyklade ofta till Dune station och tog tåget därifrån till olika ställen på ön. Tåget och cykeln gjorde att han kunde åka tåg till exempelvis Burgsvik och cykla till Hoburgen och tillbaka samma väg på en och samma dag.


Gustaf började samla växter till ett herbarium 1912 då han var 19 år gammal, och fortsatte fram till 1930-40-talet. Herbariet finns ännu i dag bevarat.

Genom sitt intresse skaffade han sig stor kunskap om växterna i den gotländska naturen med dess namn på gutniska, svenska och latin, växtsätt och användnings-område i folktro och folkmedicin, och han kallade sig själv en ”självutnämnd naturvetare”. Han använde ofta växter i sina dikter.

I samlingen Dikter-urval som kom i en utökad upplaga 1991 använder han sig av 230 växter. Även om en del nämns flera gånger så är det i alla fall 120 olika arter som han diktar om. Gustaf var bedrövad över att gamla åker-ogräs som fanns i floran utrotats, och han har skrivit flera dikter om det, bland annat dikten

”När—”:
När sorgebudet kom
och övertygade oss om
att åkerklätten var utrotad
på Sveriges fastland,
gick vi ut på strandåkrarna
för att om möjligt ännu en gång

få se denna blekt röda nejlika
blomma i rågfälten.
Rågen – de karga stenåkrarnas
nyttoväxt – vaggade den
i sin blonda famn,
och vi älskade den i vår
barndoms somrar.